Istanbul och Hagia Sofia

Turkiets nationalklenod Haga Sofia var först kyrka, sedan bysantinsk katedral, därefter moské och numera ett ikoniskt monument. Känslan av att kliva in i en enorm kyrkkropp är alltid magiskt och Hagia Sofia var inget undantag. Med en kupol i centrum som når över 55 meter ovan golv måste man bli imponerad.

Kyrkan har byggts upp tre gånger, var av den sista år 537. Dess kupol var fram till St Peterskyrkan byggdes den näst största, efter Roms Pantheon. Rymden i kyrkan är imponerande, men jag var ändå mest fascinerad av de vackra golven, underbart åldrade på samma sätt som ett furugolv, där de mörka ådrorna och hårdare ådrorna blivit mer framträdande. Ovan till höger syns kejsarporten genom vilken endast kejsaren och hans följe fick göra entré .

Lägg märke hur marmorblocken består av två identiska och spegelvända sidor. Guiden berättar att man lade stor möda vid att framhäva marmorns vackra mönster, dessutom berättar han att marmorblocken har kluvits med silkestråd. Helt otroligt!

I Hagia Sophia finns det 140 monolitiska kolumner som förts dit från olika platser i världen, bland annat från Egypten och Artemis-templet i Efesos.

Guiden påpekar att här syns något unikt, för kanske det den enda platsen där Jungfru Maria med jesusbarnet syns avbildad mellan skriften Muhammed och Allah, och tillsynes utan minsta konflikt.

När Osmanska riket erövrade Konstantinopel år 1453 gjordes Hagia Sofia om till moské och de kristna utsmyckningarna spacklades över eller togs bort, medan islamiska utsmyckningar lades till. Femhundra år senare beslöt Ataturk att konvertera det till  museum och experter från hela världen kom för att ta fram de spektakulära bysantinska mosaikerna. Restaureringen pågår fortfarande, samtidigt som det värnas om att också bevarar den islamiska konsten och kalligrafin.

Tänk att dessa enorma marmorblock har delats med silkestråd.

En cirkel på golvet omgiven av mindre cirklar i olikfärgad marmor, kallas Omphalion (världens navel) och är den  plats där kröningen av varje kejsare ägde rum under östromersk tid.

En av två urnor, tillverkade av av monolitiska marmor, daterad BC 330-30 . Urnorna rymmer 1250 liter och användes till att distribuera juice till allmänheten under heliga nätter.

 

Vackert golv i passagen mot trappan till övervåningen.
Jag tittar på det vackra golvet och alla väggar och tänker på silkestrådarna. Vilket arbete!

Under det östromerska riket på 800-talet fanns en grupp vikingar som var känd för sin krigiska natur i det imperialistiska vaktregementet i Istanbul. Det finns en vikingaskrift inristade i marmorn i mitten av södra gallerian. Den ska betyda “Halvdan var här”.

Som i många gamla byggnader är restaureringsarbetet ständigt pågående. Mönstret i taket är gjort av mosaik.
Utanför Haga Sofia syns den betydligt yngre Blå Moskén som också ska vara väl värd att besöka, men med tanke på långa köer och på hur lång tid det tar att ta sig fram med taxi i staden, så räckte inte tiden till. Nu var det dags för lunch!

Istanbul är stort och det är svårt att få ett grepp över ytan när man kommer som ny.  En sak jag hunnit lära mig är att ett trevligt område är Bebek, men mysiga fiskrestauranger och charmiga byggnader.

Härlig utsikt mot den asiatiska Anatolien på andra sidan av Bosporen, sundet som klyver Istanbul och som, tillsammans med Marmarasjön och Dardanellerna, skapar en förbindelse mellan Svarta havets och Medelhavet.
Luncher blir gärna långa här och solen hinner gå ner.
Så charmigt!

Ett betydlig modernare område ligger i Besiktas. Där finns Zorlu shopping center och Zorlu Performing Arts Center, som är landets  största konstnärliga och kulturella evenemangscentrum. Efter New Yorks Broadway och Londons West End är den tredje adressen till världens bästa musikaler. Det kanske får det lov att bli en musikal vid nästa besök. Hur som helst ger Istanbul mersmak!

Tycket du om det här inlägget så gillar du nog min resa till Rom.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *