Ny älskling

Vi har fått en ny favorit på prästgården. Efter att ha letade med ljus och lyckta efter en lite sällskapshäst dök äntligen Zorro upp – en finare shetlandsponny än vi ens hoppats på. På mornarna innan jag går promenad med hundarna passar jag på att umgås med honom en stund.

Zorro har fin härstamning och var hingst fram tills för ett år sedan, trots att han är sex år. Han är enormt sällskaplig och kommer i full galopp så fort han får syn på Lovisa eller mig. Jag var tvungen att gå utanför staketet för att fotografera honom, eftersom han vill vara så nära att det känns som om han helst vill krypa upp i knät.

Jag steg upp på en gammal husgrund för att komma en bit ifrån, men det dröjde bara någon minut så hade han hoppat efter. Sötaste. Snart tar jag med honom in i huset för att gosa i soffan!

Labradoren Kimchi aktar sig noga för den större ponnyn Mackan, men lille Zorro vill hon gärna leka med. Kanske tycker hon att de har mycket gemensamt, som båda är mörka, unga och busiga. Zorro verkar dock helst vilja  jaga bort henne för att kunna umgås med mig i lugn och ro.

Lite roligt verkar ändå båda ha; Kimchi som den fäktande matadoren och Zorro som en retad tjur. Men snart tröttnar Zorro och springer ivrigt tillbaka mot mig för att umgås.

Efter en mysig stund med Zorro brukar jag fortsätta mig hundarna på promenad. Här om dagen var det rimfrost och blå himmel och allting blir genast så mycket vackrare. Härligt!

Hundarna har lyxen att springa löst och det är aldrig något problem. När det kommer en hare eller ett rådjur springer Kimchi efter en liten bit, men kommer snabbt tillbaka när jag ropar. Jag vill inte påstå att jag är en mästare på att fostra hundar, utan det är nog snarare så att labradorer är lättfostrade. De vill alltid gör rätt. Dessutom är det en ras som alltid vill vara nära sin familj.

Vi går tillbaka hem mot stallet och förbi trädgårdstäppan, där sommarens växter fortfarande står kvar i odlingslådorna. Jag har varit upptagen med hästar och renovering av stallet samtidigt som jag rest mycket, så trädgården har fått vila sedan i somras. Men det gör inget. Det brukar bli bra ändå.

Nu ser jag fram mot att sätta fart på julstämningen hemma, men först ska det bli några dagar i Köpenhamn. Vi hörs snart!

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *