Kaos och sorg på prästgården

Jag har haft en fin höst med en hel del jobb och en övervägande underbar sommar, med undantag för några överraskningar av den sämre sorten. Den överlägset svåraste var att min älskade katt  Boris, som så ofta varit med på bloggen, blev tvungen att avlivas. Så sorgligt för mig. Jag var så ledsen att till och med veterinären började gråta.

Jag har haft många djur, men aldrig har jag varit så fäst vid någon av dem som Boris. Han fick bara bli tre år gammal. Troligen hade han ett medfött hjärtfel som gjorde att han plötsligt fick en propp i stora kroppspulsådern. Hela bakdelen blev förlamad och veterinären ansåg att det vore djurplågeri att försöka rädda honom och att han ändå aldrig skulle bli bra. Det var ett svårt men nödvändigt beslut att låta avliva honom. Ni som brukar titta på mina Stories på Instagram vet hur stor del av mitt liv Boris var.

Jag och Lovisa valde en plats i fruktträdgården där vi begravde honom, tillsamman med rosor i från trädgården. Så soligt. Att förlora någon man uppskattar så mycket och står så nära är hårt, även om det bara är en katt.  Jag fick mig en ordentlig tankeställare och påminnelse om att livet är skört.

Boris var av rasen Brittisk korthår. Han föddes i Milano, men kom till mig via St Tropez. Han var mycket sällskaplig och var med mig vad jag än gjorde hemma. När jag varit borta sprang han mig till mötes och ville upp i famnen. Han sov alltid vid mina fötter. Vi har också katten Smirre, men han är mer som en vanlig katt och lever ett självständigare liv. Boris var något helt annat och jag och barnen saknar honom massor. Läs gärna om hur Boris hamnade på prästgården här. 

Några dagar efter Boris plötsliga bortgång drabbades prästgården av en tromb och över 40 träd ramlande på gården. Det var en helt vanlig sommardag och jag hade lämnat barn och prästgård och var på gymmet, när telefonen ringde och Adrian sa “Mamma det har ramlat en massa träd runt huset”. När jag åkte hemåt genom byn såg allt ut som vanligt, tills jag kom fram till prästgården.

På prästgården var det kaos och det låg takpannor, grenar och löv utspridda på tomten och ett antal stora träd hade brakat ner nära husen. Det var en tromb som gått på ett smalt spår över mitt hem och några grannar och vidare mot kyrkan två kilometer bort. Jag visste inte att en tromb kunde drabba så pass hårt i Sverige, och med absolut ingen förvarning. Det var chockande.

Det dröjde inte länge förrän en reporter från radion ringde och strax därefter var TV och reportern Albin Aghamn på plats. Klicka här för att se klippet från när jag upprymt berätta om händelsen på SVT Nyheter.

Det gick åt en hel del jobb för att få ordning i trädgården och laga staket som gått sönder.

Först trodde jag att det bara ramlat ett tiotal träd, men när jag tittade närmare låg träden i en del av skogen som plockepinn och det var snarare ett fyrtiotal träd som ramlat. Skogen hade delvis gallrats tidigare på grund av skadeangrepp på granar från barkborre och det var faktiskt dags att gallra bort fler, men tyvärr var det inte bara granar som ramlat.  Två män fick hålla på i flera dagar för att städa upp skogen efter tromben.

 

Det stora träd som ramlat nära huset och delvis på en jordkällare var mer knepig att få bort och krävde skickliga trädklättrare och en hel lyftkran. Här om dagen blev det äntligen gjort. Även taken och spruckna fönster är lagade och ordningen är helt återställd. Allt är helt och fungerande och alla är friska. Pust!

Kimchi följde arbetet på lite lagom avstånd.

Jag är snabb på att se något positivt i det mesta och jag tycker det blev fint och ljust där träd tagits bort. Boris bortgång kan jag däremot inte se någon uppsida med, men jag kan i alla fall trösta mig med att hans korta liv var lyckligt och att han knappast kunde haft ett bättre kattliv. Kanske skaffar jag en ny Brittisk korthår i framtiden. Det vore roligt.

Kimchi och hennes mamma Tosie är två andra trogna följeslagare i mitt liv. Tosie är nu nio år och om hon håller sig frisk så kanske hon får leva tills hon är 14.

Jag avslutar med ett par härliga trädgårdsbilder från i somras. Få saker gör mig så glad som att hålla på i trädgården, vilket är vad jag gjort de senaste dagarna. I  sista minuten har jag grävt ner massor av vårlökar, planterat ett antal äppelträd och en hel rad av hallonbuskar.

I dag är marken frusen och det har till och med kommit lite snö, så nu är det bara att tänka positivt och göra det bästa av den långa väntan tills att våren kommer. Önskar er alla en fin helg!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *