Jul på prästgården

I Gods och Gårdar nr 12  finns nu artikel från Gillberga prästgård – mitt egna hem! Så klart också en massa andra fina ställen och jag blev så inspirerad. Nu ser verkligen massor fram mot att börja julpynta och tända adventsljus. November har varit grå, men snart ska julmusiken börja strömma och då kommer mörkret kännas mysigt.

Jag fotade de flesta interiörerna under mellandagarna förra året, vilket var möjligt eftersom det var hemma hos mig. Decembers dagar är ju så korta, men solen tittade fram några minuter då och då och jag passade snabbt på att fixa stativet och kamerainställningar. Så mycket styling hann jag inte med men hundar, katter och barn var snälla och ville gärna låta sig fotas.

Fina Kimchi ställer lätt upp på bild framför den nytillverkade gjutjärnskaminen Westbo Classic . Det var däremot lite knepigt att få till en bild med mig själv, men jag löste det genom att min väninna Carina Edwards fick stå modell. Sen bytte vi plats och hon höll i avtryckaren. Trots brist på ljus (jag arbetar i stort sätt bara med naturligt ljus) så blev det rätt bra. Tack Carina!

Det bästa med prästgårdens kök är den öppna spisen och det platsbyggda lilla kylrummet som ser ut som ett skafferi. Kylrummet håller lika kallt som ett kylskåp och när det är minusgrader ute stänger jag av aggregatet (som finns i grovköket) och öppnar en ventil och låter utomhustemperaturen hålla skåpet kallt. Inget surr. Bara tystnad.  På vintern måste jag ha västvärldens tystaste kök!

Vårt nyrenoverade stall fick stå modell för årets pepparkakshus. Jag har gjort pepparkakshus nästan varje år sedan jag var ung. Se gärna mer om pepparkakshusen här! 

Bokhyllan är inte fullt så platsbyggd som den ser ut att vara. Titta här för att se hur den är byggd.

Älskade kissen Boris ville förstås vara med. Han ville till och med vara uppe på bordet när man åt mat, ligga strax intill tallriken och spinna, som om han njöt av att se oss äta. Nej, han var inte alls odrägligt bortskämd. Han var bara Boris. Som jag saknar honom!

När snön väl kom så kom den rätt ordentligt och som vanligt var det inte på julen. Lyckligtvis så sammanföll snön med Adrian hemreselov från Lundsberg internatskola, så han fick både hjälpa till att skotta och ställa upp på bild.

Gillberga Prästgård ligger på en höjd, överblickande öppna fält och prästens gamla kuskbostad, bagarstuga, arrendatorsbostad, magasin och vagnslider. Marken och husen skänktes en gång på tiden till sockens kyrka av familjen Familjen Celsing på Biby säteri.  Framför det nuvarande huvudhuset fanns tidigare en mindre prästbostad från 1700-talet, som ingick som sjunde hus i en i fyrkant kringbyggd gård. Huset revs när det nuvarande uppfördes 1828. De övriga och k-märkta stugorna fortfarande står kvar och där bodde en gång på tiden prästens kusk och arrendator. I en prästgårdsinventering från 1974 står skrivet att ”Mangården är den enda i sitt slag bevarade kringbyggda gården på en prästgårdsanläggning i länet och trots att mangårdsbyggnaden i stil avviker från de övriga husen utgör samtliga byggnader en särpräglad miljö av stort kulturhistoriskt värde”.

Jag är så stolt över min prästgård och över min lilla familj och det var jätteroligt att fota och skriva artikeln. Jag hoppas ni kommer lästa den!

Senaste månaderna har det inte sett lika prydligt ut i prästgårdens matsal. Min dotter Elsa har jobbar med ett projekt Race4Health till att samla in glasögon åt fattiga i Afrika och till det tog hon hela salen till anspråk. Men igår blev äntligen allt upphämtat och på söndag åker hon och glasögonen till Afrika.  Ett superspännande projekt som jag kommer skriva mer om snart!

Nu ska jag fortsätta projektet med att baka inför söndagens Julmarknad. Hoppas vi ses där!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *