I väntan på vår

Som många så här års har jag passat på att vara förkyld och tvingats ta det lugnt i några dagar. Förstås tråkigt, då jag äntligen kommit igång med att träna. Men nu är jag igång igen och skönt nog känns det som om kroppen bara vilt sig i form.

Lovisa och jag utforskar nya ridvägar.

Ena dagen är det vår och nästa dag är det vinter. Dessutom har i stort sätt all den härliga sommarenergin från förra året tagit slut. Inte konstigt man lätt blir förkyld!

Tröttnar man på att rida framlänges går det ju bra att ta andra hållet. Knasiga Lovisa.

Vi har fått en ny häst i stallet. Billy är en sexårig Tinkervalack och det ska bli roligt att lära känna honom. Välkommen Billy!

Det blev en stund följa John i hagen, men sen lugnade sig alla och började gå och leta efter gräs istället.

När snön smälte blev det plötsligt en våt fläck i taket på övre våningen. Det visade sig vara en panna som gått sönder. Samtidigt hade blåsten flyttat nästan en hel rad med pannor på baksidan av huset. Det var snabbt åtgärdat, men nu återstår att bryta upp delar av innertaket samt måla om det hela. Alltid är det något när man är husägare.

Passar på att rensa stuprännorna från gamla löv.

Och så kom snön tillbaka.

Billy tittar på medan Lovisa och kompisen Frida rider.

Glad Billy verkar trivas, oavsett vädret. Men titta vilken söt mustache han har.

Jag var i och för sig glad att det kom snö igen, så att jag kunde fota exteriörerna till ett kommande vinterreportage. Det här kanske är den finaste herrgården jag känner till, så det ska bli så roligt att fota interiörerna.

I dag kom äntligen solen tillbaka och med ordentliga kläder gick det bra att sitta på trappan och njuta. Dock inte helt lätt, då Kimchi tar tillfället i akt till att förklara sin stora kärlek.

Tulpaner och videkvistar gör väntan på våren lättare. Lovisa har sått kattgräs till kissarna, som än så länge inte visar gräset det minsta intresse.

Att Smirre är hemma är ett säkert tecken på att det fortfarande är vinter. Så fort det blir varmare flyttar han mer eller mindre hemifrån. Var han då håller hus är det ingen som vet.

Jag har tagit upp pelargonerna från vinterförvaringen i den kalla och mörka källaren och ställt dem i ett gästrum. De ser förstås risiga ut och jag måste erkänna att jag känner igen mig i dem. Än finns det hopp om liv men snälla våren och värmen – kom snart!

Under tiden som jag skrivit det här blogginlägget har solen hunnit försvinna och det blåser små ilskna snöflingor runt huset. Men håll ut, bara lite till, sen är våren här på riktigt!

Sugen på lite härlig vårkänsla? Titta gärna på inlägget från Segersjö Herrgård. Ett av mina favoritinlägg. 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *